Litteraturfestivalen

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar (Johannes Anyuru)

Yani värsta mardrömmen! Wallah! Totalt balagan!

Det är med god balanskänsla Johannes Anyuru växlar mellan sitt berättarjags språk och flickans, av förortsslang märkta. Nästan omärkligt (och friktionsfritt) glider läsaren mellan de olika perspektiven. För det handlar om perspektiv. Förortens - de aldrig insläpptas - röster som talar sitt egna språk. Jag undrar förresten om Anyuru, i den mån han ens håller med mig - skulle använda "språk" eller "dialekt" för att beskriva det? Hur skulle han själv beskriva sitt berättarjags språk? Talar han svenska, eller låtsas han bara?

Prenumerera på Litteraturfestivalen