Jag ser (äntligen) på livet i Blurayformat (igen)

Jag ser laptopskärmen tydligt framför mig. Det är första gången på mycket länge jag kan göra det. Mina nya - första - glasögon har hämtats hos optikern och sitter på plats. Jag har antagligen burit på mitt brytningsfel hur länge som helst och hade det inte varit för den gratistest jag gjorde för lite mer än ett år sedan, hade jag kanske fortfarande suttit och kisat mot skärmen med huvudet någonstans ovanför tangentbordet utan att reagera med mer än viss irritation över tingens ordning.

Det första den där tjejen som gjorde gratistesten, där man tittar in i en slags dator, sade till mig när hon läst av resultatet var:

"Tycker du att du ser bra?"

Och det hade jag väl ändå tyckt. Någorlunda, i alla fall. Fram till just då. Sedan tog det ett år innan jag gjorde om testen på riktigt, fick min astigmatism bekräftad och valde bågar o.s.v.

Faktum är att just nu känns de där tretusen kronorna som en billig investering. Trots att perspektivförskjutningen gjorde att jag kände mig en halvmeter kortare när jag promenerade till bussen. Att jag rev ner grejer från hyllorna på ICA som ett annat fyllo. Att jag fick klättra ner från trottoaren när jag skulle över vägen. Och sjösjukan när jag rör mig eller blicken.

Just nu har min syn gått från DVD till Bluray. För att göra en jämförelse som går att förstå.

Nyckelord