Autismspektrum -> Normalspektrum -> Avokado of normality

Ett sätt att gruppera neuropsykiatriska funktionshinder är att placera dem längs autismspektrum. Ett annat begrepp är NPF - NeuroPykiatriska funktionshinder. Det finns säkert ett tredje, fjärde och så vidare sätt också.

Jag är präglad på det förstnämnda. Autismspektrum börjar i klassisk autism och slutar någonstans mellan Aspergers syndrom och ADD/ADHD/DAMP, medan NPF börjar i just ADD/ADHD/DAMP och slutar någonstans mellan Aspergers syndrom och autism. De betecknar alltså i stort sett samma sak, men valet av term betecknar någon slags preferenser. Exakt vilka är jag dock inte säker på i nuläget.

Men eftersom jag är intresserad av att samla alla neuropsykiatriska tillstånd längs samma skala kanske jag måste byta mitt autismspektrum mot något annat? Ja, det har jag ju egentligen redan gjort, eftersom jag redan 2005 började försöka vända ut och in på den här steken och tala om normalspektrum istället.

Syftet då var att ersätta bilden av ett långt spektrum neuropsykiatriska avvikelser med en liten kärna av friskhet/normalitet i mitten, med ett lika långt spektrum av friskhet, med endast extremerna autism (social avskärmning) och psykopati (social inlevelse)1 längst ut i vardera ände.

Principen skulle innebära att vi alla är mer eller mindre normala - och att diagnoser som Aspergers syndrom i grunden ändå är att betrakta som bara en aspekt på - eller variant av - normalitet. Något som jag inte upplevde som lika självklart när man betraktade ett autismspektrum...

Så gick fem år. Och Malene Larssen utmanar plötsligt och oväntat min beskrivning i två kommentarer till portalinlägget för autismsektionen här på Lancefestivalen. Ja, indirekt då, kanske. I alla fall uppstod ett behov av att göra det tydligare, det som jag tänker och vill.

Och det var då jag såg avokadon.

Istället för ett i grunden linjärt autismspektrum, som en bit garn, började jag först fundera på ett runt. Som ett cykelhjul, "...där vi som anses friska/normala rör oss inom det ganska snäva området vi kallar nav, medan allt som rör sig längs med ekrarna är "sjukt" eller "onormalt" och där de som ligger i själva däcket och skramlar är så illa däran att de förlorat i princip all kontakt med omvärlden." När jag kopplade ihop det med mitt normalspektrum såg jag hur "allt fram till däcket ligger inom ramen för det normala, medan endast de svåraste formerna av autism skulle falla utanför."

Men sedan bjöd jag mina barn på en avokado - en grönsak (eller vad det nu är) som innanför sitt tunna, grönsvarta, skrumpna skal består av smaskigt fruktkött(?) och en enorm, lättplanterad kärna. Det blev så självklart.

Ett neuropsykiatriskt funktionshinder rör sig inte längs en given linje. Det är inte så att ADHD är en lindrigare form av Aspergers syndrom är en lindrigare form av autism och så vidare. Det är olika funktionshinder som handikappar olika mycket och ibland inom samma områden - ibland inom olika.

Från den stabila, släta och harmoniska kärnan av total friskhet rör vi oss i olika riktningar runt i den feta, gröna avokadiska gråzonen av normalitet. Här simmar alla tänkbara diagnoser och funktionshinder runt tillsammans med oss andra och letar - liksom vi - efter fotfäste på kärnan, om än tillfälligt. Ja, kanske hittar vi t.o.m. de svåraste fallen av autism och psykopati simmande någonstans nära skalet. Det kan ju vara så enkelt - åtminstone såhär i liknelseland - att de bara råkat blanda ihop skalet med kärnan...

Jag vet inte! Det känns som jag går från klarhet till flum (och för en gångs skull menar jag det inte i positiv bemärkelse).

Jag vill vända på alltihop. Det friska är sjukt och det sjuka är friskt. Och det "normala" har mer gemensamt med de neuropsykiatriska ytterligheterna än med det avvikande. Det är nämligen normalt att avvika.

Man märker det när man tittar närmare på de människor man omges av. Normala människor är svåra att hitta.

1. 1. Det kan låta bra med social inlevelse, men jag menar det alltså som en extremform.