The Dead

Såg denna häromdagen och älskade den. En snabbgoogling avslöjar att det är lite av en antingen-eller film. Filmtipsets användare (alla 35) ger antingen ettor och tvåor eller fyror och femmor. Någon enstaka trea bryter mönstret, men, men... Och det är klart: Filmen har sina definitiva brister. Det handlar främst om skådespelerier och handlingen (det finns en episod i filmen, rörande ett spädbarn som kommer att definiera "ologiskt beteende på film" för lång tid framöver). Men på det stora hela taget känner jag att den här filmen - tillsammans med klassiker som 'Night of the Living Dead' och '28 Dagar Senare' - kan komma att bli en milstolpe inom zombie-genren.

Den utspelar sig i mörkaste Afrika, vilket bl.a. innebär att man istället för att barrikadera sig i nåt varuhus får klättra upp i nåt träd. Och utomhusmiljön fungerar som en barriär mellan huudpersonerna och omvärlden - övergiven någonstans i Afrika utan reell möjlighet att hitta hem till familjen i Sverige. Det är faktiskt riktigt exotiskt (för mig som bor strax söder om norra polcirkeln) och det i sig skapar en underlig och läskig miljö för karaktärerna att röra sig i. En känsla av utsatthet.

Några kritiker har valt att ifrågasätta det faktum att en vithyad huvudperson klampar runt i Afrikas vildmark och skjuter negerzombies i huvudet. Men det är väldigt orättvis (och värderande) tolkning. Poängen är inte var huvudpersonen befinner sig utan att han befinner sig ensam, övergiven och utsatt på ett för honom relativt okänd miljö. Han har ingen han behöver ta hand om och ingen reell chans att någonsin kunna återse sin familj (som befinner sig på andra sidan jordklotet). Ensam i en pågående apokalyps. Att förlägga detta scenario till Afrika känns som det mest logiska sättet att kommunicera den känslan.

Dessutom blir man påmind om att zombieapokalypsen inte bara kommer att äga rum i nordamerikanska städer och köpcentra...

Men det som ändå gav mig mest var avsaknaden av (eller om de bara var sanslöst nedtonade) sociala kommentarer, bristen på förklaringar och i princip allt annat än det tysta accepterandet att detta är slutet. Alla kämpar för att överleva, men ändå. Apokalypsen har redan inträffat, ingen orsak till panik (längre).

Jag har under en tid känt att zombiegenren gått lite i stå, som man säger. Om och om igen, i lite lätt varierade former, presenteras samma sociala kommentarer om människans (dåliga) beteende. Det har gått så långt att den sociala kommentaren blivit genrens kanske främsta kännetecken. Och kanske är det roten till det onda - zombierna har blivit en kuliss framför vilken man spelar upp sociala berättelser om människan och livet och det värsta av allt är att de sociala berättelser man berättar redan har blivit berättade. Och det framför samma gamla kuliss som har använts alltsedan George A Romero uppfann konceptet för lite mer än 40 år sedan. Inte ens komedier som 'Shaun of the Dead' eller 'Zombieland' lyckas undvika detta - eller utmärkta dramaserien 'The Walking Dead', som är mer ett drama om människor som lär sig vara människor än ett drama om människor som försöker överleva zombieapokalypsen. Även fast jag tycker att alla tre av dessa exempel är bättre filmer/serier än genomsnittet (inom genren), så gör de lite eller inget för att vitalisera genren. Snarare gräva ner den ytterligare i det sociala träsket.

'The Dead' åtgärdar detta. Flyttar fram de odöda till främsta ledet. När slutet väl kommer är det ingen som bryr sig om varför. Eller tolkar det som någon slags social kommentar.

George A Romero använder zombies som ett sätt att berätta för världen om världen. 'The Dead' använder zombies för att berätta för oss om världens slut. Kanske är det en av de första gångerna det sker, trots att genren i sig själv är apokalyptisk,

Betyg: 4/5