All hail the new flesh

"Hey man, I'm gonna fuck this shit up/No fear, no compromise, I want it all/I will never be afraid, and I'll die with what I believe/All of you assholes can stay rotting here/I do not care, I will not be there/I have got to save myself/And don't tell me there's no one else/And all you are is all you are.../I'm so sorry (for you) I'm sorry.../So all hail the new flesh/Because it suits me fine..."

Det här är merparten av texten till "All hail the new flesh" med Strapping Young Lad. Jag råkade höra den på bussen hem idag och fick en sådan där aha-upplevelse som man ibland får när man får en världsomvälvande insikt om något (som att is egentligen fortfarande är vatten, bara väldigt väldigt trögflytande).

Insikten denna gång var hur låten (det vill säga texten) ganska träffsäkert skildrar min personliga förvandling sedan Tora kom in i mitt liv. Det var ju det här om arbetarklass och födelsedagsfirande för ett tag sedan, till exempel. Att jag plötsligt gjorde en massa människor i min omgivning - släkt och vänner - rätt förbannade. Och att jag då insåg att jag har en massa principer/tankar/åsikter som jag skjutit undan eller lite mer drastiskt uttryckt förnekat under i princip hela mitt vuxna liv.

Att det plötsligt blev viktigt för mig att stå upp för mina principer. Att sluta larva mig. Sluta krypa, vara korrekt eller social eller vad man nu kan tänkas kalla det. Och att istället säga att nej, jag fattar inte varför det är så jäkla viktigt att fira födelsedagar eller jul1. Och så länge jag inte fattar det, eller håller med alla andra, så tänker jag banne mig inte fira skiten heller.

Nåväl, jag har alltså genomgått en slags personlighetsförändring, kan man väl säga. Kanske är det en egotripp, men ego är ju inget fult ord (eller hur, Fredrik?). Eller så är det en omvärdering.

Och vad kan en sådan omvärdering bero på, om inte något så enormt och omvälvande som mitt barns födelse? "All hail the new flesh" - Det är Tora som avses (åtminstone i min tolkning).

Det är lite bryskt uttryckt i låttexten, men det den säger är inte annat än att nu är det slut med kompromissandet på bekostnad av mitt jag. Att det är Janne eller ingen alls - att det är dags att gräva fram den verklige Janne ur högen av trevliga och medgörliga Jannar. Och detta tack vare det nya köttet, det nya ur det gamla utsprunget. Tora.

Det är för hennes skull, liksom för min egen. Om jag inte är äkta vara, vad skall det då bli av henne?

Och det känns betryggande att den låt jag plötsligt upptäckt är ledmotivet till mitt liv idag, slutar med raden:

"I just know everything's going to be O.K."

Jag kommer att somna gott ikväll.

1. 1. Jag har inte diskuterat det där med jul med er läsare ännu, men det kommer väl i samband med att högtiden närmar sig. Kort sagt har jag ungefär samma inställning till julen som jag har till födelsedagsfirande - fast lite mer rabiat...