Eruption
maj 26, 2010 av Janne
Jag noterar att Malene Larssen fortfarande besöker Lancefestivalen.se regelbundet. Trevligt, om än lite oväntat med tanke på hur vår senaste "dialog" urartade. Hej, Malene! *vinkar*
Jag tror inte att man kan uppfostra bort ett fysiskt funktionshinder, även om Malene tror att jag tror det ("...tror att man kan "bota" adhd/add genom uppfostran..." -M.L.)1
Slutfrågan i mitt gamla inlägg lyder: "Kan man hävda att funktionshindret alltid är detsamma, men att individens uppväxtförhållanden utvecklar det olika mycket?" Det jag vill undersöka med frågan är hur långt man kan driva det miljörelativa handikappbegreppet. Kan man skapa en miljö som eliminerar 100% av symtomen på ett befintligt funktionshinder? Vad händer då med funktionshindret?
Det hävdas några gånger i diskussionen på Malenes blogg att även om man kan underlätta, hantera eller hjälpa den funktionshindrade, så kan man aldrig trolla bort eller avveckla själva funktionshindret. Det är mycket riktigt och det påpekar även jag i mitt förra inlägg. Det som skall trollas bort är handikappet.
Handikappet är alltså det sätt på vilket funktionshindret tar sig uttryck. Dess "röst", kan man säga. Ett annat sätt att förklara det på är att funktionshindret representerar "arvet" och handikappet "miljön". Den sistnämnda förklaringen gillar jag bäst, eftersom den ger även handikappet en röst. Funktionshindrets rösts röst.
Handikappet säger till sin omgivning att "nu gör ni fel". Eller så viskar det att "det där var bättre". I värsta fall vrålar det om "katastrof". Och bara vi lyssnar på det, lär det oss efterhand hur vi på bästa sätt skall förhålla oss till funktionshindret. Klart det måste gå att förhålla sig så bra att handikappet till slut håller käft (åtminstone i teorin). Och då tystnar ju även funktionshindret.
Ett tyst funktionshinder. Ett osynligt funktionshinder. Ett funktionshinder som inte längre utgör ett hinder. Som inte är handikappande. Är det fortfarande ett funktionshinder?
Eller är det något annat? Ärrvävnad? En sovande vulkan?
Ett enda felsteg. En miss i miljön och vulkanen börjar spy ut lava och kanske - om vi har riktig otur - får den ett utbrott.
- 1. Jag häpnar, trots att jag borde lärt mig vid det här laget, över hur otroligt svårt Malene har att förstå vad jag skriver.
Om Janne
Befattning(ar)
Nyhetsredaktör, Opinionsredaktör, IT-redaktör, Webmaster, Ansvarig utgivare
Lancefestivalen by Jan Kjellin is licensed under a Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Dela Lika 3.0 Unported License.
::: 1995 - 2010 :::
Kommentarer
Intressant kommentar. Hänger
juni 5, 2010 av Björn (inte verifierad), 13 veckor 2 dagar ago
Comment: 22
Intressant kommentar. Hänger inte riktigt med i alla svängar : )
En egen reflektion kring detta och stamning är att jag anser mig ha funktionshindret stamning men upplever för det mesta det inte som ett handikapp.
Stamningens handikapp består av två delar;
1. Folk fattar inte vad man säger, vill ha sagt
2. Stammaren mår dåligt av sitt avvikande beteende (talmönster)
Jag tror att alla stammare håller med om att 2:an är det, om inte största för alla, så det vanligaste problemet.
2:an har med normalitet att göra.
En annan jämförelse är reaktionerna hos föräldrarna och andra vuxna i det stammande barnets närhet. Jag tror att föräldrarnas agerande (givetvis utifrån deras attityd till problemet) påverkar såväl funktionshinder och handikapp.
Och om Marlene L skulle råka läsa detta vill jag bara skriva att jag inte tror att föräldrar kan "bota" sitt stammande barn. Många barn stammar och för de flesta försvinner stamningen helt. Jag tror inte att det helt beror på föräldrarna men att deras agerande spelar roll för funktionshindrets, och sedemera handikappets, utveckling.
/Björn
Jag tror att vi alla är
juni 7, 2010 av Janne, 13 veckor 1 tim ago
Comment: 24
Jag tror att vi alla är överens om att omgivningens sätt att förhålla sig till personer med funktionshinder påverkar hur dessa tar sig uttryck. Bra utgångspunkt!
En bekant nämnde häromveckan en intervju på ett program (jag har glömt vilket) med en forskare (jag har glömt vem det var) som hade kikat på ADHD och hävdade att man kunde lyfta fram ett förhållande där 80% var funktionshindret och 20% var miljön. Tyvärr kunde vi inte enas om vad som egentligen menades; kunde man bara miljökompensera bort 20% av funktionshindrets uttryck, eller handlade det om en felmarginal (överdiagnosticering) om 20%, där folk med ADHD-symtom orsakade enbart av miljöfaktorer fick diagnosen satt på felaktiga grunder? Tolkningsmöjligheterna var många och när min vän kommer förbi imorgon ska jag se om han kommer ihåg mer, så att jag i bästa fall kan hitta och läsa/se intervjun i fråga...
Tack för att du kommenterar! :)