Knee jerk

Jag råkar sitta uppe och scrollar lojt i twitterflödet när hashtaggen #LondonBridge dyker upp som ytterligare en i raden apokalyptiska avgrundsvisioner. Orkar vi bry oss länge till? Tidigare i veckan small en bomb av i Kabul och dödade massor med människor, och ytterligare ett attentat riktades mot en av begravningarna dagen därpå. Ännu fler döda. Och så London på det. Ett kort förlopp - det mesta sägs ha varit över inom loppet av 8 minuter, då med 6 döda offer, tre döda förövare och ett för mig okänt antal skadade. Alla siffror kan förresten vara felaktiga - rykten sprids lätt och beredvilligt i stundens hetta. Metropolitan Police twittrade efteråt en vädjan om att använda sunt förnuft och försöka undvika att sprida bilder från brottsplatserna i London. Även det en uppmaning om att hålla huvudet kallt. Vi vet bara att döden kryper allt närmare inpå.

Katie Hopkins; jag vet faktiskt inte vem hon är. Om hon är en slags brittisk Janoush eller Åkesson eller vad hon är. Hon skrev i alla fall några ganska fula tweets där hon i princip insinuerade att Islam var orsaken till dådet i London. Såna där blir retliga när de är hungriga, skrev hon och syftade på att dådet äger rum under Ramadan, muslimernas heliga fastemånad. Jag såg ett par av hennes inlägg som en retweet och sedan ytterligare en retweet, där retweetaren ifrågasatte om Twitter verkligen borde upplåta utrymme åt den typen av uppviglande hatpropaganda. Det är förstås en fråga om att göra en anmälan till Twitter i så fall, inte twittra om det. Men frågan var förstås retorisk och i sig propagandistisk - fast från andra hållet.

Den poäng jag såg handlade dock inte om Hopkins' eventuella rasism/islamofobi, utan mer om hur hon i sina hatfyllda utspel om muslimer bara några minuter efter dådet förmedlade förövarnas syften i renaste form till sina över 700 000 följare på Twitter. Nästan en miljon människor fick ta del av terrorismens egentliga budskap - det om att slå in kilar, dela, segregera, kapa alla band mellan människor. Inte bara mellan västvärlden och mellanöstern, utan mellan människor i västvärlden. Ja, mellan alla. Terrorismens aktörer, de relativt små, om än våldsamma och påhittiga grupper som heter saker som Daesh och Nordiska Motståndsrörelsen vet att deras enda chans att överleva på lång sikt och kanske t.o.m. frodas för en stund i sin lilla del av världen, är att söndra omgivningen i så hög grad att den splittring som inletts blir självgående och vi faller tillbaka i en mosaisk värld av små enklaver, vars huvudsakliga syssla är att titta på omgivningen med misstänksamma ögon.The only exercise some people get is knee jerk reactions jumping to conclusions and rushing to judgment

När vi inte längre står enade (även fast jag vet hur klyschigt det låter efter att ha sagt det efter varje terrordåd det senaste året) som människor i ett globalt samhälle har terrorismen vunnit. När individer som Katie Hopkins eller Katerina Janoush till slut står oemotsagda har terrorismen vunnit.

Samtidigt måste vi få reagera. Vi överraskas än en gång av vrede, sorg, skräck och ingen av oss kan undvika överraskningen. Inte ens de som säger att vad var det de sade är immuna mot överraskningar. Och i den stunden är det svårt - svårare - att uttrycka sig nyanserat. Vi drar slutsatser och dömer helt och hållet utifrån reflexen - "the knee jerk reaction". Michael Gates, en snubbe som dök upp i mina mentions den här natten, försöker förklara Hopkins' tweets med: "Shouldn't jump to bigotry but the people who did this are warped and should be searched out strategically". Han har rätt, förstås. Det här är sjuka individer enligt vårt samhälles standarder och visst sjutton måste vi hitta sätt att finna och stoppa de här människorna i tid. Men det är inte samma sak som att raljera över hur retliga muslimer blir under Ramadan - det är rent rasistiska och insinuanta uttalanden om en global grupp människor, vars enda koppling till individerna (gissningsvis) är att de bekänner sig till samma religion. Så jag påpekade det för Michael.

"I read what she wrote and it is knee jerk"

Ja, det är väl det. Till viss del i alla fall. Men när "knee jerk" är precis det terroristerna vill ha? När "knee jerk" rekryterar ytterligare individer till endera sidans våldsbejakande grupperingar? När "knee jerk" eskalerar en redan dödlig situation?

Vi måste stå enade mot terrorn. Ja, det måste vi. Men betoningen ligger på "vi". Och "vi", det är alla som menar att terrorism och den våldsbejakande extremism som ligger bakom den är förkastlig. Detta "vi" kännetecknas framförallt av att vi alla är olika. Inom denna mångfald av "vi" ryms muslimer, kristna, svenskar, araber, män, kvinnor, hårdrockare, synthare, vänsterpartister, sverigedemokrater, republikaner, demokrater, presidenter, arbetslösa, nykterister, drogmissbrukare... Då duger det inte att hemfalla åt reflexer som sprayar ut fördomar eller ren rasism över det sociala nätet.

Vi måste stå enade när terrorn söker att söndra.