Bloody Moon

Jaha, vad har vi här nu då? Jo, vi har en sexmördare med missbildat ansikte, nyss utsläppt från mentalsjukhus, som är inblandad i ett incestuöst förhållande och en arvsstrid. Lägg till ett gäng promiskuösa unga damer på språkkurs med några kåta spanskalärare. Ja, och så är det nån skum figur som smyger runt och som jag aldrig riktigt får grepp om vad han egentligen har där att göra. Let the madness begin, eller?

Jesus "Jess" Franco har åstadkommit en film som - eftersom den tillhör nastiesligan - påminner mig om Mario Bavas Bay of blood, även om den senare spelar i en helt annan liga. Jag tror främst det har att göra med att delar av intrigen handlar om ett åtråvärt arv och att storyn tar några oväntade vändningar, men medan Bava hade kontroll över vad som pågick, får jag intrycket att Franco inte haft en susning.

Det gläder mig dock att återse lite av den entusiasm jag kände när jag såg Joe D'Amatos Absurd. Ett par mord som rent tekniskt kunde ha gjorts bättre, men som ändå är sådär smaskigt over-the-top räddar mycket av filmen, som annars är mest som ett långt förspel med sin ständigt närvarande, men bara sporadiskt uttryckta, eroticism. Sällan har knivar glidit in i kroppar med sådan lätthet - som att skära i varmt smör.

Av det fåtal nasties jag hittills betat av (och nu räknar jag bara de jag sett inom ramarna för det här projektet, och inte de jag sett tidigare) mördas det nästan uteslutade med hejdlös entusiasm. Det är tänkvärt inför nästa titt, vilken film det nu kan tänkas bli...