Och så ska man hinna sova ibland...

När man inte har tid att skriva, hittar man massor att skriva om. Jag tror det är en av paragraferna i lagen om alltings jävlighet.

I ett par dagar har jag väntat på ett tillfälle att skriva ett inlägg på Flumpebloggen med utgångspunkt i (den privata) förskola som gjorde sig kvitt en jobbig förälder (nej, de mördade henne inte) genom att säga upp barnets plats.

Nästan lika länge har ett inlägg om arbetsmiljöfrågor legat och pyrt. Detta har sin utgångspunkt i en (kommunal) förskola, där skyddsombuden gjorde en anmälan med utgångspunkt i att barngruppen var för stor, vistelsetiderna för långa och personalen för få. Lite deja vú-varning var det när jag läste artikeln och den har inslag som är väl värda att belysa närmare, antingen här eller på Flumpe.

Och så kommer den där Mats Mügge och bara krossar allt motstånd med sin Pornstar-mössa, bistra uppsyn och taturerade arm. Och uteblivna vikariat. Christer har redan tagit upp den här frågan om den allt luddigare gränsen mellan yrkes- och privatliv, men jag vill också göra det.

Kruxet är att jag tar ganska lång tid på mig att skriva inlägg - i förhållande till den datortid jag har till förfogande mellan läggning av barn och mig själv. Så ovanstående riskerar att ta tre kvällar till förfogande. Om det ens blir av att jag skriver nåt. I värsta fall hinner andra, mer brännande ämnen före. Som min diskussion med Stellan Bojerud - även den borta hos Christer - om kulturevolution och sverigedemokrati. Tar den fyr kanske jag måste skriva något ämnesrelaterat även här...

Det är inte lätt att vilja mycket och hinna lite... ;)