Bay of blood

En rullstolsbunden gammal kvinna blir mördad på ett sätt som skall få det att se ut som självmord, och strax därefter mördas mördaren. Det är upptakten till vad man först tror skall bli en spännande deckare, men som ganska omgående mynnar ut i en blodig jakt på ett eftertraktat arv i en klassisk slasher-film som anses vara den första i sitt slag och därmed stilbildande för genren, som fick en osannolik uppgång ett decennium senare i och med 80-talets Fredagen den 13'e-filmer. Bay of blood var med andra ord dessutom långt före sin tid-

För att vara en film ur min serie av s.k. "nasties", är det dock ett förvånansvärt habilt manus- och filmarbete vi bjuds på. Inte perfekt, men ändå bra, samtidigt som det följer någon slags estetisk sunkmall för den här typen av filmer (eller om det är en italiensk grej). Faktum är att min fru faktiskt satt med i soffan under en stor del av filmen, trots goresekvenserna. Det har jag antagligen hantverksdelen att tacka för - känslan av en slags finkulturell kvalitet var närvarande under större delen av flmen, vilket inte är fallet med majoriteten av efteraparna. Kanske hade det att göra med att de pratade italienska och var lite så där "60-taliga"...

Det är både en styrka och en svaghet att filmen känns så välgjord. Morden, som är både fantasifulla, blodiga och väl utförda, saknar ändå det där lilla extra som jag upplevde när jag t.ex. såg Absurd - en film som vinner enbart på intensiteten i vålds- och gorescenerna, medan det taksiga utförandet liksom glöms bort. Helhetsintrycket blir ändå att Bay of blood ligger i en klass för sig på nasties.listan.

En titt på Filmtipset avslöjade att Mario Bava är lite av en joker i min kortlek och denna min - mig veterligen - enda sedda Bava-rulle. Antagligen har han försvunnit i skuggan av de för mig mer synliga Fulci och Argento. Men jag fick mersmak och undrar nu vilken min nästa Mario Bava skall bli...