Tema: Ätbart

Bloggen TisdagsTema har tema "ätbart" och jag råkar, som av en händelse, sitta och titta på bilderna från surströmmingsskivan häromsistens. Vi värmde upp med en kantarell- och västerbottenostpaj som av undertecknad sköljdes ned med en hallonöl från Hoegaarden. Den var sådär.

Vi hade tajmat det så att de minsta barnen skulle läggas mellan pajen och surströmmingen, vilket gav oss en möjlighet till bensträckare. Bra tänkt - pajen var mättande och hade vi genast kastat oss över surströmmingen som svultna jäst-fisk-ätare skulle det på sin höjd bara blivit en liten klämma. Tyvärr visade det sig att även de större barnen tappats på energi och jag hann inte mer än börja rensa min första surströmming förrän gästerna droppade av, en efter en och jag fick avnjuta fisken i ensamhet (i och för sig med mer öl, samt nubbe)...

En klämma down, en to go (för mer än två orkar jag inte en sån här kväll). I väntan på sällskap, för nu började det äntligen lugna ner sig i barnsängarna, kunde jag inte annat än lyssna på Spotify-jazz och begrunda livets tillvaro. Ta en nubbe till, för att hålla värmen. (Det skulle sedermera visa sig att vi höll en lufttemperatur på 10 grader och tog efterrätten inomhus.) Sällskapet återvände så småningom, och fulltaliga övertalade vi varandra till en sista klämma i det begynnande kvälls-/nattmörkret.

Det är en konst att tillreda och äta surströmming. Och det i sig är argument nog emot ovanan att bara äta surströmming en gång per år. Åtminstone två gånger behövs för att man skall hålla surströmmingskunskapen levande. (Och på tal om kunskap är det kanske så det skulle behöva fungera med de nationella proven. Att man får göra om det regelbundet för att se så man inte tappat någon gammal kunskap när man fyller på med ny. Så när man går sista terminen i nian har man ett nationellt prov i veckan och har man riktig otur måste man gå om trean innan man får börja gymnasiet...) Vad man skall ha på/i klämman och så, menar jag. Och som skulle ge möjlighet att prova sig fram på ett annat sätt än när man gör det en gång per år och inte kommer ihåg hur man gjorde och vad man hade på/i, dels eftersom det var ett år sen sist, men också eftersom man dricker alkohol till fisken...

Kanske helt enkelt dags för den här gamle traditionsmisantropen att göra uppror mot sig själv och införa surströmmingsceremonier; en som inledning av sommaren, och en (den redan pågående traditionen) som avslut av densamma... Det är värt att fundera på, faktiskt.

Inte minst eftersom det är så gott!