Divide and Conquer, pt. 2

Jag resonerar vidare med mig själv. Visst är det problematiskt att försvara demokratin med odemokratiska medel. Å andra sidan krigas det för fred världen över hela tiden. Och i en del länder är mord belagt med dödsstraff. Inte för att jag försvarar dödsstraff eller propagerar för krig (eller vill avveckla demokratin heller, för den delen) - men vi måste erkänna för oss själva att en kaka har fler än en ingrediens.

Jasenko Selimovic gör ett försök att bejaka detta. Han formulerar sig ypperligt när han i DN skriver hur han “är stolt över att vara en etnisk bastard” - att han hör hemma överallt och ingenstans. [Frågan om interkulturalitet hoppar jag över nu, men vill återkomma till framledes] Men samtidigt som han lyfter värdet av att vara gemensamma, av att inte följa i den nationalistiska världsbildens invanda hjulspår, så gör han ändå just det. I påpekandet att den antirasistiska rörelsen skiljer ut och utestänger och kategoriserar grupper av “andra”, som är lite dummare, lite mer naiva och framför allt totalt oupplysta, gör han precis detsamma. För det har gör är ju att skilja ut den antirasistiska rörelsen som lite dummare, lite mer naiva och framför allt totalt oupplysta.

Det är lätt att se det som hyckleri. Som ett famlande liberalt försvar mot det faktum(?) att den antirasistiska kampen - i generella termer - har blivit en slags vänsterrörelse, medan högern fortfarande inte vet vilken fot de ska stå på. Judith Kiros talar (i DN) om detta som den “borgerliga rädslan för kollektivet som utgångspunkt för organisering eller politik“, och det ligger en logik i det här med att den antirasistiska kampen ju faktiskt förs av ett decentraliserat, fragmenterat och mångfacetterat kollektiv utan en tydlig hierarki och ansvarig utgivare och att denna anarki är jävligt svår att svälja för en politisk inriktning där det individuella ansvaret är en grundpelare. Selimovic är dessutom folkpartist, vilket lägger ytterligare sten till börda.

Men, nej, jag anser inte att han hycklar. Han gör dock ett misstag när han inte ser sin egen del i skapandet av “andra” som står i evig, antagonistisk motsättning. Att han inte tänker på att han blir en tredje generationens utestängare av människor enligt den nationalistiska mallen. Att han inte erkänner detta för sig själv och för oss.

Den antirasistiska kampen utgörs som bekant inte av en enad front. Den är - för att använda ett nära liggande begrepp - mångkulturell. Heterogen snarare än homogen. Och rymmer dessutom människor från höger till vänster. Från intensivaste rött till mörkaste blått. Och den kunde rymma Jasenko, om han bara var lite mer tolerant inför våra olikheter. Alla lika - alla olika, säger man ju. Istället väljer han att ställa sig utanför. Vid sidan av.

Men Jasenko, är det läge för detta just nu? Är det nu, i efterdyningarna av SvP’s valturné genom en nation där “(e)ndast människor som tillhör det västerländska genetiska och kulturella arvet, där de etniska svenskarna ingår, skall kunna vara svenska medborgare” och där “(a)lla politiska beslut skall utgå från vad som är bäst för de etniska svenskarnas intressen”, som vi ska låta dem hållas medan vi försöker bestämma vilka som får och inte får vara med i vår ickerasistiska kamp? Är det nu, med bara några dagar kvar till valet, vi ska vända opinionen mot ickerasism - för det du skriver slår mot hela den antirasistiska rörelsen - till förmån för… Ja, vem då?

Finns det en vinnare att kora i ett utspel som ditt? Gynnar det antirasismen? Blir det ett oavsiktligt försvar för SvP’s och andras rätt att propagera för sin rasism, nazism, fascism - ett berättigande att vara och accepteras som nazister och fascister i den svenska samhällsbilden?

Häromdagen reflekterade jag över hur den här typen av debatt bara tjänar som ett slags avledande manöver. En förskjutning av fokus från nazisterna som reser genom landet och värvar medlemmar, till oss som ifrågasätter och protesterar mot det. Mina tankar då gäller fortfarande.

Det betyder inte att debatten i sig saknar värde. Tvärtom är den både viktig och intressant. Att föra den nu är dock urusel timing. Gör om, gör rätt. Efter valet. Om det behövs då.

Förhoppningsvis inte.