"Jag undrar om han inte är Scientolog den där Lancefestivalkillen..." -Malene Larssen
If Steven Erikson had a dime for every time someone "scowled" in his 700+ pages of a brick, titled 'Gardens of the moon', he'd be a very rich man. But then again, since he managed to avoid being just another Tolkien interpreter and instead write an epic fantasy novel that feels both original and fresh, I can decide to live with that.
Ända sedan Antichrister skickade länken till Luna Macabres första(?) demo, Tonight, har han väntat på min utlovade recension. Sedan ramlade det in en massa distraktioner (förstås). Jag säkerhetskopierade mina foton, sopade rent taket från mossa och lite ditt och datt som det brukas. Nu lyssnar jag på demon i Spotify medan jag multitaskar och dricker lite vin.
Jag vet inte vem som bär ansvaret för den sinnessjuka baksidestext som misspryder C.J. Håkanssons "Fjärilen från Tibet", men någon är det onekligen.
"Verkliga skräckälskare...", "Helvetets portar...", "Vrålande fasa...", "Krafter bortom allt förstånd...", "Undergångens ansikte...", "Storm av förintelse...", "Skrämmer läsaren från vettet...", "Monstruösa och förkrossande vederstyggligheter..."
Och mellan de här vidriga flosklerna skall en beskrivning av innehållet rymmas. Suck.
Tidigare ikväll beställde jag en Sony DSLR-A550 från Cyberphoto - efter några om och men och en orimligt lång (och sedermera utebliven) leverans från Pixmania. Jag ska inte påstå att strulet uteblev den här gången, men det berodde mer på den där jobbiga Mastercard securecode-koden som jag alltid glömmer bort än på själva internetbutiken i fråga.
Hursomhelst...
Jag noterar att Malene Larssen fortfarande besöker Lancefestivalen.se regelbundet. Trevligt, om än lite oväntat med tanke på hur vår senaste "dialog" urartade. Hej, Malene! *vinkar*
När nytta förenas med nöje blir det inte mycket plats kvar för Lancefestivalen. Ber den enklav av läsare om ursäkt, som bara följer mina förehavanden på denna sida.
Någon gång i slutet av 1995 eller möjligvis början av 1996 köpte jag en platta som enligt postorderkatalogen utlovade någon slags industri-rock med taggtrådsgitarrer och nåt mer som jag inte minns längre. Det jag letade var något som kunde tävla med Ministry, vars Psalm 69 gjort starkt intryck på mig några år tidigare. Och med den förväntningen i minne, borde jag kanske ha blivit besviken. Men det var tvärtom. Jävligt mycket mer tvärtom.
I morse trodde jag min kamp för att få delta i Förskolelyftets forskarutbildning var förlorad. Min chefs chef (som av en händelse råkar vara en f.d. militär med allt vad det innebär) konstaterade att ett nej är ett nej och att min huvudman (kommunen) helt enkelt inte tänkte låta någon av sina förskollärare delta i den aktuella fortbildningen eftersom det skulle bli för dyrt. End of story. Case closed. Blodig panna.
Men för ungefär en timme sedan fick jag ett semipositivt mail från en hemlig allierad som använde fraser som "läser med intresse" och "ber att få återkomma".
...vill jag understryka att jag inte är scientolog.
Jag må ha samma förnamn som en eller flera scientologer, men jag är själv inte scientolog.
Jag må ha befunnit mig i källarvåningen i scientologkyrkans lokaler på Götgatan i Stockholm (innan de flyttade därifrån) och sett en film med han från Pulp Fiction - John Travolta - och Kirstie Alley. Men jag är inte scientolog. (Det är dock en spännande historia - besöket, inte filmen - som jag överväger att dela med mig av framledes.)
Man ska inte ropa hej...
Jag hade nästan lyckats invänta Malmö Högskolas annons om forskarskolan och därefter med hjärtat i halsgropen undanröjt frågan om min behörighets vara eller icke när nästa vägbula uppenbarade sig i min inbox i form av ett mail från min chef.
Nya kommentarer
3 veckor 2 dagar sedan
3 veckor 4 dagar sedan
7 veckor 3 dagar sedan
7 veckor 4 dagar sedan
7 veckor 5 dagar sedan
8 veckor 2 dagar sedan
8 veckor 2 dagar sedan
8 veckor 3 dagar sedan
8 veckor 3 dagar sedan
8 veckor 4 dagar sedan