När pusselbitarna inte passar - om autism ur ett multiperspektiv

Sista året på lärarprogrammet läste jag en kurs i/om Autismspektrum vid sidan av mina vanliga studier. Det var en mycket intressant kurs om ett funktionshinder som är förvånansvärt okänt, även om de flesta känner till begreppet "autism" och ser en inre bild av Dustin Hoffman (Rainman) som illustration. Men exakt vad som är annorlunda för en person med autism är förhållandevis oklart för gemene man.

Och sanningen är den att det är knappt jag själv förstår mig på autism, trots mina 20 universitetspoäng (så fick jag det sagt!) och praktiska erfarenheter av detta, med största sannolikhet biologiskt orsakade neurologiska funktionshinder som orsakar nedsättningar i personens (med autism) kognitiva och perceptuella förmågor, vilket i sin tur visar sig i en störd social förmåga, som i sin tur kan resultera i avskärmning och isolering. Men det stämmer inte riktigt, även om det var en lång och besvärlig förklaring.

För precis som man säger att alla människor är unika, så har varje person med autism en unik diagnos som inte är jämförbar med någon annan persons med autism diagnos. Variablerna är så många att man på en filosofisk nivå kan börja dryfta var det normala slutar och det autistiska börjar.

Variablerna är så många, faktiskt, att man till och med inom autismforskningen numera talar om ett autismspektrum, istället för - som tidigare - en ohållbar mängd alternativa autismdiagnoser.

Det finns förstås de som ser faror i detta. Christopher Gillberg har nämligen i och med spektrumbeskrivningen fått utrymme för att placera sitt skötebarn DAMP (Deficits in Attention, Motor control and Perception)1 i detta spektrum, som sträcker sig från ett tänkt normaltillstånd - typ, du och jag - till en individ med så grava störningar att han/hon är till synes komplett avskild från sin omvärld.

Att likställa omstridda diagnoser som DAMP och ADHD med autism har upprört känslor hos de som anser att de två förstnämnda överhuvudtaget inte existerar som funktionshinder. Att de snarare är ett symtom på ett allt mer människoovänligt samhälle där avvikelse från normen stämplas som sociopati och sjukdom. Och jag är inte den att säga emot. För mer än en gång slog tanken mig under de veckor jag läste kursen i autismspektrum, att "det var då värst hur flytande gränsen mellan autismspektrum och det normala är!"

Frågorna jag ställde mig var: När passerar man det milt excentriskas gräns och förflyttar sig in i diagnosen Asperger syndrom? När går man från aktiv till ADHD?

Även om frågorna i sig problematiserar bilden av social avvikelse som ett sjuktomstecken, så problematiserar man inte det förenklande av verkligheten frågorna innebär. Frågorna beaktar inte likheterna med "klassisk" autism. Vissa av frågeställarna känner kanske inte ens till dem, utan talar ur ett strikt ideologiskt perspektiv. Ytterligare några har kanske kvar den inre bilden av Dustin Hoffman/Rainman och med det en uppfattning om att autism är i en helt annan klass - d.v.s. att bokstavskombinationer som DAMP och ADHD mest beskriver brist på hyfs/uppfostran och en dåligt anpassad lärmiljö, medan autism är ett "riktigt" funktionshinder.

Men tittar man närmre, ser man faktiskt att precis de områden som personer med DAMP eller ADHD uppvisar brister inom, är desamma som även personer med autism uppvisar brister inom (med vissa variationer, förstås), och att skillnaderna i symtom beror på graden av funktionshinder och hur de samverkar med varandra.

Nåväl, diskussionen om DAMP/ADHD/autism m.m. är för tillfället en evig sådan. Och innan vetenskapen kommer överens är det knappast någon idé att ge sig in i den. Jag är heller inte ute efter att välja sida2 - det framstår som futtigt att heja på ett visst lag, bara för att deras tröjor har mina favoritfärger - och det är tyvärr på den nivån disussionen ligger just nu.

Följande text har jag tänkt skall avhandla autism ur ett multiperspektiv. Det blir en ohelig mix av psykologi, medicin och filosofi, blandat med personliga erfarenheter och vad som råkar falla mig in när jag väl sitter framför datorn och knappar på tangentbordet.

Hoppas något är av intresse.

1. 1. Borde det inte heta BUMP (Bristande Uppmärksamhet, Motorik och Perception) istället, med tanke på att det är en svensk definition?
2. 2. Jag kommer med all säkerhet att "välja sida" flera gånger om i denna och följande texter i ämnet. Det jag menar är att mina sidval sker omedvetet och är mer ett resultat av bristande språkförmåga än ett genomtänkt ställningstagande.