Prioriteringar (februari 2012)

Idag köpte jag en förförstärkare till min skivspelare. Så snart kan kan lyssna på mina skivor igen. Ska bara köpa ett par kablar först.

Man borde väl ha lärt sig vid det här laget att sladdar inte ingår när man köper apparater. It goes without saying när det gäller batterier, men sladdar (förutom elkabeln, förstås) är det svårare att få in i huvudet (och i förpackningen, tydligen). Snart får man väl köpa fjärrkontrollerna separat också.

Jag ser (äntligen) på livet i Blurayformat (igen)

Jag ser laptopskärmen tydligt framför mig. Det är första gången på mycket länge jag kan göra det. Mina nya - första - glasögon har hämtats hos optikern och sitter på plats. Jag har antagligen burit på mitt brytningsfel hur länge som helst och hade det inte varit för den gratistest jag gjorde för lite mer än ett år sedan, hade jag kanske fortfarande suttit och kisat mot skärmen med huvudet någonstans ovanför tangentbordet utan att reagera med mer än viss irritation över tingens ordning.

Sedda filmer 2011 - Ettorna

2011 såg jag sju filmer som jag sedan fick betyget ett (1) på Filmtipset. En etta innebär att filmen ifråga är så usel att det är närmast provocerande och jag blir på dåligt humör. Den kan också vara en besvikelse av samma mått.

Av dessa sju filmer var fem från åren 2004 - 2009, de övriga två var från 1990 och 1992.

Så jag frågar mig spontant: Kan man av sju usla filmer dra slutsatsen att nya filmer generellt sett löper större risk att vara sämre än äldre?

Star Wars: Episode 1 - The Phantom Menace

Jaha? I 3D?

Jo, men podracet kan nog bli jävligt läckert i 3D.

Men behövs det?

Nej. Ingen av rullarna behöver 3D-behandlas. Möjligtvis kan George Lucas behöva en omgång stryk, men 3D. Näe.

Jag hade tänkt skriva en kort kommentar på Filmtipset om det faktum att bluray-versionen av filmen fick mig att höja den betygsmässigt ett snäpp, men jag hann inte ens börja förrän nyheten om att filmerna skall komma ut i 3D med början nu i februari slog ned som Darth Maul i botten av det där schaktet han ramlade ner i. Hallå, liksom!

Pretties for you

Du har just lutat dig tillbaka i fåtöljen efter att ha knäppt på stereon för att ge dig ut på en en angenäm, musikalisk resa tillsammans med Alice Cooper. Du har blandat dig en god paraplydrink och låter varenda ansträngd muskel i din kropp slappna av. Telefonen har du kopplat ur och ytterdörren är låst. Inget kan störa dig nu...

Spider-Man 3

Ok. Sist jag såg den var när den gick på bio och jag var rätt så besviken efteråt. Gav den en stark två på Filmtipset och det säger en hel del, med tanke på att Spindelmannen är min superhjälte nummer ett.

Första filmen är ett litet mästerverk, även om det är väldigt tydligt att den (bara) är första delen i en serie filmer. Slutet är som ett öppet sår som spiller över i den andra filmen, som även om den håller kvar vid fokuset på Peter Parker som person, också är lite tunnare och mer actionfokuserad.

Obi-Jan?

Obi-Wan Kenobi godkände min vänförfrågan på Facebook. Det är stort på nåt sätt. Även om han förvisso inte hade mycket val. Se bara hur det gick för Anakin Skywalker när Obi-Wan behandlade honom lite sådär avvisande. Tjopp, tjopp så tog han livet av varenda jedi-barn han kunde hitta. Jag har i och för sig inget lasersvärd eller ens en sån där morgonrock de säljer på CoolStuff, men det hindrar förstås inte att jag ändå anammar andemeningen i att döda jediriddarnas framtid.

The Dead

Såg denna häromdagen och älskade den. En snabbgoogling avslöjar att det är lite av en antingen-eller film. Filmtipsets användare (alla 35) ger antingen ettor och tvåor eller fyror och femmor. Någon enstaka trea bryter mönstret, men, men... Och det är klart: Filmen har sina definitiva brister. Det handlar främst om skådespelerier och handlingen (det finns en episod i filmen, rörande ett spädbarn som kommer att definiera "ologiskt beteende på film" för lång tid framöver).

Pushin' up Daisies

Pushin' up Daisies är den andra filmen i världshistorien att erhålla ekonomiskt stöd från Lancefestivalen. Egna VHS-projekt undantagna. Det är i första hand en dramakomedi om två bröder som försöker återförenas efter en tragisk händelse. I andra hand är det en metafilm - en film om en kille som gör en bakomfilm för en film. Och så i tredje hand är det alltså en zombiefilm - anledningen till att jag överhuvudtaget gick in och stöttade det här projektet. Dock vill jag redan nu varna zombiefilmfans för att zombieinslagen är väldigt bakgrundsmässiga.

unFunny Games

Någon gång på 90-talet skrev filmskaparen Michael Haneke manus till en film som skulle bli känd under titeln ”Funny Games”. Storyn låter ointressant satt i händerna på en europeisk, i finfilmkulturkretsar förhållandevis erkänd regissör: En familj åker ut till sitt sommarställe för en tids semestermys men hamnar i händerna på två sadistiska unga män som utsätter dem för tortyrliknande behandling.

Prenumerera på